Månadsarkiv: oktober 2010

Halloween

Idag så åkte jag och handlade på vägen hem och passade på att köpa en pumpa. Jag har köpt pumpa förut men då bara för tillagning aldrig för att göra en ljuslykta. Nu var det dax. Barnen tittade på med spänning när jag skar i pumpan. När den var färdig satte vi i ljus och ställde ut den. Det hade inte hunnit att bli mörkt, men i höstregnet så blev det mysigt ändå.

Vår första pumpa
Vår första pumpa

När Maximilian förstod att det är halloween i helgen så frågade han mig om jag köpt någon dräkt för honom att ha. Nej svarade jag. Han frågade då när vi skall till mormor och morfar i morgon och när halloween egentligen börjar. När han förstod att det är hela dagen så undrade han om jag inte skulle köpa en dräkt. Jag frågade vad han hade tänkt sig och han svarade då en starwars dräkt… Suck! Jag försökte förklara att en sådan är ganska dyr. Vet inte om han lyssnade på det örat.

Fredrik har varit ute på after work idag och jag och pojkarna har haft en myskväll hemma med tjejbesök. Jag tror att pojkarna var super förtjusta i första pinlgan, för hon spelade tv spel med dem och har ju ett så härligt namn att uttala om man frågar Casper, LOLLOOO. Andra besöket blev mer för mamma, sååå härligt med massa tjejsnack. :)

Vår underbara son!!

Ibland känns hjärtat extra stort. Maximilian har varit ganska känslig den sista tiden. Jag tror att det börjar komma ikapp honom så vi tröstar och pratar. Idag sitter jag i soffan och Fredrik i köket när han kommer stor tjutande i trappan. Jag tror givetvis att lillebror har bråkat med honom, men han säger att han tänkte på något hemskt och blev så ledsen. Jag frågar honom vad det var och då säger han ” jag tänkte på att jag rymde mitt i natten och det vill jag inte” ,tårarna fortsatte att rinna.

Vi satt och kramades i trappan när han kommer på att han vill att jag läser boken vi läste i sängen kvällen innan. Han hämtar en bok jag inte riktigt minns när han fick men det är en Astrid Lindgren bok om en liten drake med röda ögon. Draken finns i svinstian när en liten tjej och hennes lillebror kommer in dit morgonen efter att grisen har fått kulltingar. Grisen verkar ha fött en drake oxå… berättelsen slutar med att draken lägger handen på flickas kind och gråter innan han flyger iväg. Då börjar Maximilian gråta och tycker det är ledsamt.

Vi sitter nu i soffan och läser då denna igen och han tänker väl på sig själv och säger ” Jag hade inte velat ha diabetes eller jag menar jag hade inte velat ta sprutor… ” Jag säger då att jag förstår honom och då säger han ” Jag menar jag hade velat ha diabetesen men inte ta sprutor går det??” Jag säger då att det går om han har en insulinpump.. Han funderar en stund, han är ju väldigt rädd för den nålen och tror att det gör väldigt ont, sedan säger han jag vill inte ha en men vi kan ju ha en ifall jag vill… :)

Han är så förståndig för sina fem år och jag tror inte han vill ha sin diabetes och hur han menar där vet jag inte, men kontentan var nog mest att han inte vill ta sprutorna. Han är duktig och har inga problem med att ta blodsockret längre, men sprutor de gillar han verkligen INTE.

Två månader har gått…

Nu har det gått två månader med Maximilians diabetes och två månader sedan vi fick komma hem på permission första gången från sjukhuset. Jag slogs av det idag när jag och en klasskamrat pratade. Jag uttryckte att jag känner mig ganska trött och stressad. Det är en tung kurs som vi läser nu i skolan och jag sover inte så bra och oroar mig även över ett grupparbete som vi har hängade över oss i skolan. Jag tror ju även att den överhängade tanken att jag bara går och väntar på att Maximilian skall bli så låg att han får ett ett anfall gnager på mig.

Vännen jag pratade med tyckte att vi skulle lämna bort barnen en helg och ta hand om varandra, men hur lätt är det? Jag känner inte att jag kan be någon ta vårt ansvar hur tungt det än känns just nu. Ingen i vår närhet tror jag känner sig riktigt trygg med att ha hand om honom ännu. Svärföräldrarna har ju provat en natt men jag tror att det kändes även för dem även om de aldrig klagar. Alla väntar vi på att han skall bli stabil så att det fungerar lättare, men när händer det?? Jag och Fredrik är trötta nu, väldigt trötta!!

Hade jag haft ett jobb hade jag nog varit sjukskriven nu, men med skolan kan jag inte det och tror nog att jag mår bättre av att plugga och ha annat att tänka på. För att se ljuset i tunneln så hade Maximilian en exemplarisk dag igår så vi kan ju hålla tummarna. :)

För att ha något roligt att skriva om så fick jag för någon vecka sedan ett meddelande av en god vän där han frågade varför jag inte berättat att min pappa är med i bonde söker fru. Jag blev lite nyfiken på vad han menar (för att förtydliga pappa är gift med min mor och de är lyckliga) och går in  på hemsidan och förstår direkt vem han menar, de är mycket lika. Jag har inte tänkt så mycket mer på det men igår ringer min kära syster och säger samma sak. Jag blev då lite full i skratt och hon tyckte det var väldigt roligt att någon annan än hon hade lagt märke till detta.Vi kom fram till att vår farfars bror var en man som fick barn med olika kvinnor och det kanske finns ett släktband… Min kära syster kommer säkert driva detta vidare så att det blir en rolig tv historia och  vi får bevis på ett eller annat sätt… ;)

En helg till

Så nu har vi haft en skön avkopplad helg. Varit mycket lugn och avkoppling. Malin hann med att jobba en sväng och jag målade om i Maximilians rum och så satte vi upp hans Yoda figur som han så länge sett framemot. Det var ju en häftig upplevelse för lasersvärdet lyser i mörkret. Något som han var tvungen att testa när han la sig genom att stänga dörren när han skulle sova. Han har aldrig sovrumsdörren stängd. Han frågade innan han la sig, kommer den lysa hela natten? En av de första sakerna han sa på morgonen var att den lös ju inte hela natten?? Men han var nöjd så nöjd.

Vi kände lite av en tillfredställelse i hans värden i helgen, detta för att vi ett par gånger har justerat dosen beroende på vad han hade för värde innan och vad han skulle äta. När han var hög så räknade vi och la till för att få honom i rätt balans. Jag tror inte vi bommade någon justering. En otroligt bra känsla att kunna förutse lite av hans reaktioner. Dock så är han fortfarande väldigt ostabil, värdena sticker som den ibland. Frågan är hur mycket förkylningen spelar roll? Något vi också kommer lära oss så småningom.

Nu har jag lagt ut fjärde delen av historian ”inskolning” som ligger under menyn: Från början.

Äntligen Fredag

Det är så otroligt skönt när fredagen kommer och förväntningarna på en mysig fredagskväll är höga. Jag hämtar barnen och gör ett försök att vara ute en stund. Jag hade kommit loss lite tidigare från grupparbetet idag och det kändes skönt. Det blev som sagt bara ett försök till att vara ute då vi frös ordentligt, det är kylig vind här på västkusten idag. Barnen var lite sega och det blev lite spel och sedan kalle anka på tv;n medans jag fixade med maten.

Vi hade en liten incident igår jag och Maximilian när han tittade mig i ögonen och lovade att han inte ljög. Det kröp ju fram i dag morse att han faktiskt inte hade varit ärlig. Jag som då redan sagt till grannen och därmed ovetandes ljugit själv kände mig super dum.

Han fick faktiskt gå och be om ursäkt till grannen idag och då trodde nog jag att han lärde sig från det. MEN icke sa nicke, när han skulle förklara vad som hände mellan honom och lillebror en liten stund senare, så ljuger han mig rätt upp i ansiktet igen. Jag gissar att som fem åring så tror man inte att mamma och pappa förstår sådant.. Jag blev iallafall väldigt arg så fredags myset åkte bort. Han blev jätte ledsen men mest arg på mig, inte för att han gjort ngt fel utan mer för att jag var dum…

 Det är inte lätt med uppfostran!

Det är svårt

Igår hade Maximilian en bra dag på dagis han låg perfekt i sockret, men vid middagen var han uppe på 17.7. Jag förstår ingenting, mellanmålet på dagis var helt normalt och han drack vatten. Han fick en halv dos extra, jag gjorde lite fel där jag skulle gett en hel dos extra men tänkte lite fel. Till kvällsmaten var han okej men sedan hände något, vid 23 var han uppe på 20. Denna natten så kände han av att han blev kissenödig och gick upp och kissade och hamnade i vår säng igen, där även Casper låg. Casper åkte tillbaka till sin säng men kom tillbaka vid 6 tiden.

På morgonen så försov vi oss då ingen hade ställt klockan och när vi alla väl sov så sov vi gott. Vi åt frukost hemma och jag lämnade ner barnen till dagis vid 9. Tur att jag har lite lugna dagar denna vecka så jag har kunnat ta igen mig, Fredrik har ju tyvärr inte den möjligheten.

Nu väntar lunch med en go vän.

Tuffa nätter

Dom två senaste nätterna har varit tuffare än dom varit senaste veckan. Maximilian har vaknat och drömt, även Casper har vaknat. Igår natt gick jag tillbaka med Maximilian när han sovit en stund i vår säng. Men från kl 05 sov båda hos oss igen. Och det e pappa som får sova på kanten… Känns i ryggen. Igår var han hög när vi tog kvällsvärdet vid 23. En miss i kvällsmaten. Han fick ett glas mjölk och sedan ville han ha en smörgås till. Vilket ledde till höga värden. Vi borde ha givit honom en extra dos efter kvällsmaten. Lätt att vara efterklok. Var uppe ett par vändor inatt. Det får man svida för nu, en mycket trött Fredrik på kurs.

Uppfräschning av barnens rum.

Idag fick vi det efter längtade paketet från USA. Det innehöll en Nicke Nyfiken och en Yoda figur så kallad wallie. Då Caspers rum har rätt färg så började vi med att sätt upp hans. Maximilians får vi sätta upp i helgen då vi hunnit måla hans vägg vit. Ni kan ju gissa vem som skall ha vilken :)
En liten färgklick i sötnosens rum

Sociala helgen

Det gick bra hemma hos farmor och farfar. Maximilian hade blivit lite hög på kvällen men verkar ligga med en liten förkylning så berodde förmodligen på det. Casper var överlycklig att få komma till farmor och farfar. Det är mysigt att barnen trivs så bra och så gärna sover över hos sina mor och farföräldrar.

På Fredagen när jag hämtade barnen så åt vi lite mellanmål innan vi åkte hem och påbörjade middagsmat. Det är nog det som jag kan känna mest frustration över dessa hysteriska tider som måste följas till punkt och pricka. Vi har alltid haft bra rutiner och ätit inom ungefär samma tider, men då och då har vi ju flyttat maten lite för att passa mer in med kvällsschemat. Det är numer helt otänkbart och det är frustrerande. Jag har hela tiden en stark känsla att det är mitt ansvar att hålla honom inom normalvärden och misslyckas jag så finns där risk för så många olika följdsjukdomar. Vi försöker verkligen hela tiden hålla koll på blodvärdet men han är inte lätt inställd tyvärr. Det är ett otroligt ansvar och en liten tyngd inom mig att jag skall misslyckas med det.

Vi gick på fredagskväll hem till ett par vänner som flyttat 200m ifrån vårt område och det blev ett trevligt fredagsmys med grönsaker och dipp. Barnen fick popcorn och grönsaker och verkade otroligt nöjda med det.

Igår var vi i Torslanda hos vänner och fick äntligen över lämnat en födelsedags present till deras son 2år, han fyllde ju för snart en månad sedan. Maximilian och Casper är så goa att ha med för de gillar verkligen att gå bort till våra vänner, de blev så glada när vi sa att vi skulle hem till dem. Casper och hans kompis verkade gilla att leka tillsammans. Kompis var ett ord som upprepades mycket. :)

Vi hade lyckats ganska bra med doserna och balansen på lördagen, men strax innan middagen så var han uppe på 17.5 så då gav vi en extra enhet och fick ner honom väldigt bra sedan höll han sig stabil resten av kvällen och natten.

Suverän dagispersonal

Idag hade vi möte med dagis på morgonen för att stämma av med alla inblandade parter hur det fungerar och känns. Den tanke som slog mig är att vi är otroligt lyckligt lottade. De har verkligen gått in för det här och lärt sig Maximilian och hans diabetes på bästa sätt. Jag hoppas att vi är tillräckligt tydliga och visar dem hur mycket vi uppskattar deras jobb.

Vid min lunch kl 13 ringde de från dagis då Maximilian vid bokläsningen verkade lite trött och när de tog blodprov så hade han 1.8 så hon tog om det och då visade det 2.0. Det är tur att de är så uppmärksamma, och upptäcker honom i tid. Det hon ville kolla är om hon skulle ge mer än en dextrosol och sedan smörgås. Vanligtvis ger vi bara en för han går upp tillräckligt på den, men när han är såhär låg så är det bättre att ge lite mer än för lite.

Idag skall barnen bli hämtade av farfar och få sova över där. Det skall bli spännande och se hur det fungerat för dem imorgon. Barnen är ju vana att vara där och blev helt överlyckliga men gissar att det kommer att vara ett litet orosmoment för farmor och farfar som inte funnits där förut.

Nu skall jag se om jag kan få in lite mer av mitt pluggande i huvudet. Tyvärr är jag inte motiverad och känner att det inte fastnar.. mycket frustrerande!