Månadsarkiv: november 2010

Helgen gick fort

En spännande helg som började med ett besök på en diabetesträff för barn som insjuknat sista året i diabetes och var yngre än 6år. Jag sa till Maximilian då vi åkte dit att det kommer vara många barn där alla har diabetes och efter en stund när vi var där sa jag det igen då svarar han. ”Jo jag vet det för jag har frågat”.

Barn är lite mer rakt på sak än vad vi vuxna är. :) Jag blev väldigt glad då det var många föräldrar som var otroligt trevliga och öppna. En mamma jag pratade med hade själv diabetes och hade haft i många år. Det var så skönt att få fråga henne hur det känns att bli låg o hög. Maximilian försöker ju förklara men det blir inte så beskrivande. Jag fick förklarat för mig att när de blir höga så blir de även tröga i huvudet. Det går lite i slowmotion för dem, och det förklarade mycket för mig för jag upplever att jag inte kan kommunicera med Maximilian så bra då.

Den mamman hade även en pump och förklarade vad hon upplevde som så bra med den. Framför allt förstod jag på henne att hon kan välja att vara anonym i sin diabetes om hon vill och det förstår jag. Jag fick även en bättre förståelse hur stress och hur nya situationer påverkar blodsockret. Vi skapade en mail lista och den skall jag ta tillvara på och har redan börjat fundera på att skapa en träff själva utan diabetes mottagningen. Skönt att prata med andra och byta deras erfarenheter.

Sedan på kvällen var jag och grannen ute på en lite AW och det blev lika roligt som vanligt och medföljde en lugn lördag för mig men barnen hade full rulle som vanligt. Jag tror de var 4 barn här inne av de stora plus Casper då o de var fullt ös och de skrattade mycket och hade roligt. På söndag var det dax att ha familjekalas för Fredrik och det var väldigt trevligt och go stämning. Barnen höll på och skrämma livet ur oss med sitt springande upp och ner i trappan men de hade verkligen roligt. Maximilian och Casper älskar verkligen sina kusiner. :)

Omnipod

Igår fick jag se en omnipod på sjukhuset, den var mycket mindre än jag trodde. Kanon. Tydligen så är den med i upphandlingen i västra götaland. Men inte förrän nästa vecka så tar dom beslut om den kommer komma med i sortimentet för västra götaland. Jag håller tummarna hårt hårt hårt. Många saker skall falla på plats, dom skall gilla den, pris, support, hantering, stabilitet m.m. Så man vet aldrig. Sedan så får vi se om Maximilian faller för den. Han är ju inte framme vid pump tanken alls ännu. Han har sagt vi kan ju ta hem en om jag skulle vilja så finns den. En början ivarjefall.

För er som inte vet vad omnipoden är, det är en insulin pump utan slangar, utan insulinet sitter i en enhet som man klistrar op kroppen. Sedan sköter man den med en separat ”ipod” kan man säga. Ni kolla dessa video så får ni se hur det fungerar när man byter enhet.

http://www.youtube.com/watch?v=6kFrqTlgmEI

http://www.youtube.com/watch?v=nfWxjKYa1eo&feature=player_embedded

Läkarbesök

Idag hade vi en träff med en ny läkare då den vi haft från början blivit forskningsledare och endast kommer ha mottagning en dag i veckan. Det blev nu en manlig läkare, men det kändes bra. Vi hade bokat en dubbeltid för att först gå igenom Maximilians insulindoser vs hans mat, och ta hbA1c prov, vägning och mätning och sedan en extra timme för våra föräldrar att få fråga lite av deras frågor och få svar på sådant de inte känner att de har koll på.

Maximilian blev som vanligt blyg när det är en ny person men gjorde det han skulle. Vi fick förslaget att vi skall sänka hans morgon dos av lantusen till 4 istället alltså en halv enhet ner. Anledningen är att han har alldeles för många låga värden och de ger i sin tur en rekyl till de höga värdena. Han menade att om vi får bort de låga så slipper vi även många höga. En diabetiker strävar ju alltid efter att slippa de låga värden som ger känningar, samtidigt som de inte vill bli för höga för inget av värderna mår de bra av. Maximilian har två olika insulinsorter och den ena heter Lantus och är ett långtidsverkande insulin som ligger i botten och håller i ca 24-26h och sedan ett som heter Novarapid och är ett måltidsinsulin som tas i olika mängde till varje måltid så han tar 6 sprutor om dagen och har en ungefärlig dos på 15 enheter per dag.

Maximilian brukar beskriva det som att han är yr och känner sig trött och mår konstigt när han är låg. När han sedan blir hög så blir han svår att prata med för han flamsar för mycket och kan bli väldigt bufflig.

Nattamat…

Först gången på 2,5 månader som vi behövde ge Maximilian mat på natten. Han var på 2,8 vid 23 igår, då fick jag honom att äta en dextrosol.. Men tvärvägra något annat. 30 min senare hade han 4,1 Så jag ställde klockan på 02 och gick upp och körde en sväng till. Då var han på 2,8 igen så jag väkte honom och gav honom smörgås. Han åt då utan problem och var supergo. Smaska klart, la huvudet på kudden och var väck på två röda.

Han var låg för att jag troligen tänkte fel med kvällsmat och borde gett honom mer mat. Men man kan inte alltid göra rätt som man säger… FAST nu är det så att man måste göra rätt. Gör man fel kan det gå åt pipan. Spännande allt det här.

Men det känns i kroppen idag, både dålig sömn, oro och ställa alarm och gå upp mitt i natten.

Dagarna går och snart är det tre månader sedan dagen D

I helgen delade vi upp oss lite. Fredrik stannade hemma och städade det riktigt sken här nere och luktade gott när jag kom hem :) Han hann ta det lite lugnt också utan oss vilket jag tror var välbehövligt för honom. Jag åkte med barnen till min syster och massa kattungar. Jag ringde och bjöd in oss och mormor o morfar så att vi fick firat farsdag med morfar. Maximilian älskar kattungarna och sken som en sol när han fick hålla de 4veckor gamla ungarna. De som bara var två veckor var alldeles för små för honom att hålla men han tittade gärna på dem. Norska skogskatter som är fyra veckor är löjligt ulliga och gosiga. :) Däremot var det svårare att få Casper att förstå att även om han säger klappa fint så måste han vara mer försiktig. Jag kan säga att jaga Casper är ett måste när vi träffar katterna för tillslut så blir katterna arga… :)

När jag kom hem så åkte Fredrik med barnen ner till farmor o farfar så de fick firat farfar också. Själv åkte jag och tränade Flow på sats. En härligt blandning av yoga, tai chi, dans och pilates, det låter kanske lite konstigt men jag gillade det starkt. Jag har gått med en vän och får träna i 7 dagar. Jag fullkomligt njuter av att träna, det är dax för mig att skaffa ett träningskort.

forts

Jag fick inte med hela inlägget härom dagen… nu kommer resten.

När jag var med barnen hos min syster så åt vi även fika. Där kommer ju det där besvärliga i hur mycket skall jag justera dosen, hur mycket och framför allt vad skall han äta. Det gick väl sådär men kompenserade det när vi åkte därifrån med att höja dosen en enhet och ge honom knäckebröd att äta i bilen.

Jag slås av tanken när jag sitter i bilen på väg hem, att visst vi har vant oss mycket vid vår situtation att ta med egen mat köpa sockerfritt osv osv, men för ett år sedan fick han vara med och fika hur mycket han ville. Nu valde han istället att gå från bordet när alla andra åt färdigt. Självklart gäller inte längre att han måste sitta kvar och vänta, det hade ju bara varit elakt. Det svider lite i hjärtat när han ber om att få smaka på det andra också och jag måste neka för han ätit tillräckligt plus hade lite högt värde att börja med. Den extra dosen på eftermiddagen gjorde iallafall susen och resten av kvällen gick bra hemma hos farmor och farfar.

Idag fick jag skynda mig från skolan för att hämta barnen. De hade ingen fröken som kan Maximilian och hans diabetes på eftermiddagen så det var bara att åka och hämta. En otroligt ledsen Casper möttes jag av och Maximilian verkade ha bråttom hem han också. Han åt bara ett knäckebröd vilket resulterade i att han gick ner till 2.8 efter en timme. Det är den här avvägningen som är lite besvärlig, och där längtar jag lite tills han blir äldre och känner av det själv och väljer att ta ett blodprov och därefter handlar själv.

Jag och Fredrik har även börjat titta lite på en ny form av pump som ser ut som ett ägg och verkar otroligt smidig. Den heter omnipod http://www.myomnipod.com/ . En otroligt smidig lite sak. Vi skall prata lite mer med läkaren om den på fredag. Vi har även bokat in ett möte med dietisten för att klargöra lite där jag känner att vi inte är riktigt 100. Fredrik passade även på att boka in en extra timme med läkaren för våra föräldrar så att de kan få fråga sina frågor och få lite extra information.

Nu blir jag trött

Idag så står det stort och tydligt på aftonbladets framsida att 365 000 kan ha diabetes utan att veta om det. http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article8120188.ab 

Givetvis så läser jag även kommentarerna och blir så trött. Att folk fortfarande tror att det bara handlar om att folk äter sig till diabets. Maximilian hade aldrig haft diabetes om så varit fallet. Han har aldrig ätit mycket godis och det han har fått har i stort sett alltid legat kvar i skåpet och blivit dåligt, därefter har jag slängt det. Han rör sig helt normalt som ett barn ska. Däremot har det blivit mer stilla sittande efter diabetesen då värdena går så mycket upp och ner och mamma och pappa inte alltid orkar. Vi gjorde dock ett test idag. Jag fick ett infall på kvällen där jag utmanade Maximilian att springa ett varv runt om rådet och tävla med pappa. ( Jag har sjuk träningsvärk i hela kroppen ;) ) Maximilian nappar med en gång varpå Fredrik måste ge sig ut :D Vi tog ett blodprov innan och ett efter och han sjönk från 8.4 ner till 7.4 så en ner, bara på att springa det var lite häftigt tycker jag.

Vi provade oxå idag då vi gav Maximilian ett val att välja bort godis för chokladbollar istället och han nappade på det oxå. Vi gjorde samma recept som på havregryns paketet men med sötningsmedel i istället. Blev faktiskt riktigt goda och han riktigt njöt. De höjde honom inte direkt heller så han får äta fler imorgon :D

Vi är väldigt noga med att han skall ha ett normalt liv och inte skilja sig från sina vänner så det känns skönt att han på måndag kan berätta att han bakat chokladbollar och ätit.

Casper har idag sprungit runt med ”sin blodmätare” och tagit blodprov i foten  och fingret. Han vill så gärna få vara med i Maximilians diabetes, och jag tror att Maximilian uppskattar det.

Liten vill oxå vara med…

Casper är så otroligt nyfiken på Maximilians blodmätare och hans sprutor. I går och idag ville han så hemskt gärna ta ett blodprov på morgonen, men vi hade inte Maximilians extra mätare hemma så idag tog jag med dem hem från dagis. Casper blev överlycklig när vi vid mellanmålet även tog hans blodprov. ”Det var lågt” säger han direkt efter.. det säger han ofta :) Han hade det exemplariska värdet på 4.5 som han brukar men storebror däremot hade 3.1 så han fick äta med en gång. Sedan säger Casper strax därefter att han har ont i magen och vill ha filt. Han brukar säga så när han vill mysa, det bruka inte betyda att han har ont.

Nu sitter båda pojkarna i soffan och tittar på tv och tar det lugnt i vänta på att vänner skall komma hem från dagis. Själv gjorde jag en juridik tenta idag och det kändes sådär, men jag borde ha klarat den. Håller tummarna!! Jag förstår inte varför det alltid infinner sig en sådan hysterisk huvudvärk efter varje tenta. Fick förfrågan igår om jag skulle hänga med ett par grannar på bodypump idag och jag hoppas det är den rätta medicinen för att komma i fas igen. Skall bli skönt att träna lite!

Idag är det FREDAGSMYS som Casper brukar deklarera med hög röst!! :D

Sova hela natten!

Om jag inte misstar mig helt, var det första gången Maximilian sov hela natten igenom sedan diagnosen. Han vakna inte, kunde hålla sig hela natten och sov i sin säng. Har inte hänt på nästan 3 månader! Dock så vakna Casper och tjoa mitt i natten. Men det var snabbt överstökat.

En liten ljusglimt. Även om det inte innebär att jag och Malin sov hela natten… är lättare sagt än gjort när man vant sig att vakna hela tiden. Lite som när man vaknar 1 minut innan väckarklockan ringer. Man vet att den kommer ringa och så vaknar man innan, lite konstigt sånt där. Och jag gick till sängs vid 2130 igår eftersom jag hade en sjukt jobbig dag. Så jag ger denna natten en tumme upp! 

För en stund sedan så står min kollega och jag vid kaffemaskinen och han säger till mig, jag e så sleten, har sovit dåligt det sista… Du driver med mig säger jag bara. Lätt komisk situation det där.

Tänd ett ljus för Världsdiabetesdagen

14 november är det Världsdiabetesdagen – då ska vi tända ett ljus för världens diabetiker. Vet du hur många diabetiker det finns i världen och i Sverige?

World Diabetes Day startades av International Diabetes Federation och WHO 1991 för att uppmärksamma att diabetes ökar stort i världen. Från och med 2007 är också FN med i arbetet att bekämpa ökningen av sjukdomen. FN antog den 20 december 2006 en resolution där diabetes lyftes som ett hot mot den globala hälsan. Unikt – eftersom det är den första icke smittsamma sjukdomen som får denna status. Genom resolutionen pekar FN på allvaret i den pandemiska utbredningen av sjukdomen i världen och manar nationerna att agera för att öka kunskapen om och bromsa utvecklingen av diabetes.

Att dagen för firande är den 14 november beror på att Frederick Banting är född den dagen, det var han som tillsammans med Charles Best upptäckte insulinet. Temat för 2009-2013 är utbildning och prevention.

Text kopierad från http://www.suchomel.se/hem/2010-11-01.html Tack Anna!