Månadsarkiv: mars 2011

Snart så..

Imorgon är en bra dag. Och på fredag skall jag ansöka om ledigt!

Sista en och en halv månad har varit tuff. Mycket jobb, mycket privat, mycket diabetes, mycket dagis… Bland annat räknade jag ihop att jag har jobbat övertid mer än 60 timmar senaste månaden!! Mycket sova borta och Malin har fått ta ett stort lass. Nu skall vi ha lite ändring på det. Mer Pappatid till familjen.
Kanske som jag skrev ovan kommer jag få ledigt. Imorgon är en bra dag, och på fredag hoppas jag klämma in en bokning i snar framtid för mig och Malin med sova sova säng säng! Tror även mina troll kommer bli minst lika glada som mig och Malin! Det vill säga om bokningen går igenom ;-)

Cgm continuous glucose monitor

Jag läste denna förra veckan och tyckte det var otroligt häftigt. Det är Vd:n för Amerikanska diabetesförbundet som provar en mätare som mäter av blodsockernivåerna hela tiden i kroppen. För att vara säker så måste han även mäta vanligt som Maximilian gör i fingret regelbundet. Han har INTE diabetes själv och tyckte nog att han hade ganska bra koll själv på hur det är att leva med diabetes innan, men läs hans kommentarer. En ganska häftig sak dessutom är denna mätare då den kan hjälpa massor med diabetiker att få bättre kontroll. Tyvärr är det inte så lätt att få låna den i sverige men skall helt klart ta upp en diskussion nästa gång med vår diabetesläkare.

http://diabetesstopshere.org/2010/10/14/ceo-on-a-cgm/

Trött, frustrerad och ur gängorna

Jag är trött!!! Jag gissar att dålig sömn i långa loppet inte är så sunt. Det är inte bara Maximilians värden som spökar utan även lillebror som drömmer mycket nu. Det är en del kiss i sängen för Maximilian och jag undrar om det bara är diabetesrelaterat. Han slarvar ju även på dagarna med att gå på toaletten så jag ringde vår barnmottagning och de kallade det orolig blåsa. Vi skall iallafall kolla upp det.

Det har varit långa dagar för mig. Fredrik har jobbat mycket det sista och varit bortrest på helgerna. Det ihop med den dåliga sömnen har gjort mig till en mycket lättretlig och dålig mamma i helgen. Det är inte roligt att känna att energin inte finns där och att det ända jag gör är att skäller.

Avlastning hade varit underbart. Hade jag fått välja hade Maximilian inte fått diabetes, men jag får inte välja. Hade jag fått välja hade jag själv varit helt frisk och klarat av att inte sova så mycket, men jag får inte välja.

Så resultatet av de senaste veckorna har knäckt min mage. Nu hoppas jag bara att det inte är hela vägen ner i träsket utan att den vänder snabbt.

Usch känner mig otroligt gnällig, men det är jobbigt.

Maximilians värden är helt hopplösa vi har gått upp en hel del i insulin nu och ändå kan han rusa iväg som härom natten låg han okej, sedan gick han upp till 12.6 när jag gick och la mig. Jag valde att inte sätta klockan men efter att han kissat på natten gissade jag att han var hög, men kollade inte då heller utan vi väntade tills morgonen.
Inget bra beslut just denna gång. Han vaknade med 24.8 vilket är helt galet. Jag pumpade i massor med insulin och mätte efter ketoner men som tur var visade den 0,0. Dessa hoppande värden gör mig helt tokig. Det är en jobbig sjukdom som är så svår att kontrollera.
Värdena höll sig okej den dagen tills han skulle på kalas. Då svepte han ett glas med vanlig saft, och jag tror han gjorde det snabbt innan någon skulle säga att han inte kunde dricka den, för han ville verkligen ha. Det var kalas här i området så han fick välja om han ville gå själv och det ville han. Det blev lite tokigt resultat av det, men fick ner honom precis lagom till kvällen som tur var. Fredrik fick ta natten och det var tur för jag vaknade med en otrolig smärta i magen som höll i sig i över en timma. Den värker fortfarande tyvärr och med tenta nästa vecka är det inte riktigt rätt läge.
Jag blir lite ledsen igår när jag tänker på saften han drack som förstörde värdena så mycket. Han ville ju bara ha saft och det var ju mitt fel som inte tänkt på att fråga om just drickan. För mig är det självklart att det finns andra alternativ. Jag skickade ju med fiberbröd till hamburgaren, men missade helt drickan. Jag blir ledsen för att han inte kunde dricka den utan att det blev problem. Det är sådana här gånger jag sörjer diabetesen. Han är först och främst ett barn, sedan en diabetiker. Det är ifrån det jag och Fredrik jobbar.

Uppfostra andra?

Jag är lite frustrerad idag. Normalt avskyr jag magsjuka, men sedan Maximilian fick diabetes är jag livrädd. Det som gör mig frustrerad är att andra människor inte respekterar att hålla sig hemma när deras respektive har magsjuka.
Jag kan hålla mig ifrån personen, men risken är att jag behöver gå på toaletten under dagen. Tyvärr är jag tjej så lite svårt att stå upp och kissa.
Kommentaren jag fick när jag frågade varför vederbörande var här då jag kunde läsa på Facebook kvällen innan att de hade magsjuka i hemmet är: ”men jag hade redan fått det i såfall, och jag kanske inte ens får det.”
Att personen kan vara bärare var nog inget som personen brydde sig om. Jag går och läser så visst jag förstår att det inte är roligt att missa lektioner, men är det bara jag som tycker det är lite egoistiskt, diabetes eller ej?
Hur noggrant bör jag förklara vad som händer en diabetiker? Vet inte ens om jag kan förklara på ett bra sätt, men känner mig så maktlös, funderar på att själv vara hemma för att minimera risken.

Ölkorv någon?

Fredagsmyset idag bestod av popcorn som vanligt. Men för att lattja till de lite köpte vi ölkorv som båda barnen älskar. Sedan hade jag hittat en rökt ost, som jag tärnade upp som små godis bitar. Barnen äter och njuter. Man kan göra härligt mys av mycket.
Nu ligger Casper och myser i soffan. Tar nog tio minuter så har han hittat drömmarnas land. Maximilian pigg som en lärka lär väl hoppas på en lets dance kväll.

Kolhydrater

Jag har länge gått och funderat på det här med kolhydrater. Något av det första jag gjorde när Maximilian fick diabetes var att köpa en kokbok för diabetiker. Den första jag får tag på skriver mycket om att ta bort kolhydrater och att minska insulinet för ”det är ju läkemedelsföretagens illvilja enbart att vi använder insulin. De tjänar pengar på oss”.
Jag kände med en gång att nej tror inte det är den boken jag skall köpa. Sedan dess har jag funderat på det där med lchf metoder osv. För att om det är kolhydraterna som ger energi för barnen så hur funkar det? Vi träffade en härlig dietist igår och hon förklarade för mig att barn behöver framför allt insulin för att växa och kolhydrater för energi. Däremot när man är runt 24 och har slutat växa kan man testa de där metoderna och likaså dra ner på insulin, men INTE som barn och ungdomar.
Jag känner mig mycket nöjd med ett svar. Så nu kan jag släppa det och fundera på hur jag skall komma i fas med att laga mat igen. Jag har nämligen sedan han debuterade i diabetes totalt tappat lusten på att laga mat. Jag brukar få Fredrik att laga mat eller laga såpass att jag kan värma dagen efter. Jag har även hittat lite halvfabrikat som nuggets och sådant som funkar bra till pasta eller potatis. Sallad är roligare att göra så den brukar trots allt annat bli bra. Jag var på  Gunnebo och åt lunch härom veckan och de hade gjort något vansinnigt gott potatismos med lite nötter och något annat, men vet inte vad. Undra om det fungerar bra på en diabeteskille? Vanlig potatismos är ju ingen hit, men med lite nötter i kanske?? Någon som har lite tips på enkla men goa maträtter?

Kan man köpa godis?

Ja det kan man. Vi bestämde ju ganska tidigt att Maximilians diabetes inte skall göra honom annorlunda från andra barn. Till stor del kan man klara det. Ok, man måste ta sprutor och man kan inte äta när man vill. MEN det finns mycket du kan göra som diabetiker som man inte trodde i början. Vi hade ju ett dilemma runt att han hade varit på många kalas innan sin diabetes och fått godispåsen. Många av hans kompisar hade lördags godis. Även om vi inte valt att hoppa på den trenden. Men när diabetesen kom så blev ju allt så mycket mer komplicerat.

Så nu har vi valt en väg och vi känner att det fungerar för oss och honom. Vi köper hans godis! Han får välja själv om han vill ha godis eller om han vill att vi köper ut honom. Han får 20 kr varje lördag om han inte vill ha godis. Om han har varit på kalas erbjuder vi att köpa påsen. Eller så gör vi bytes affärer och tar bort det värsta godiset och kanske ersätter med chips eller choklad eller liknande. Vi har gjort väldigt klart för Maximilian att det är hans beslut och inte vårat. Än så länge har beslutet varit enkelt, pengarna.

I helgen så kom utdelning på stort sett. Han hade sparat ihop en slant och ville köpa något för pengarna. Han hade siktat in sig på denna Bakugan bollen. Malin åkte till leksaksaffären och skulle handla den. Hem kommer dom med en Transformers Optimus Prime robot på 30 cm… en rackarns stor sak, som tydligen var på rea.. Så nu har han varit själaglad sedan söndag över denna robot.

Jag tror vi hittat ett vinnande koncept. Får se hur länge det håller. Vi är nöjda och framför allt HAN är nöjd!

Strike

Min son spelar Xbox kinect och bowlar. Och det slår mig att han säger strike på samma sätt som Elmer Fudd i Looney tunes. Typ Stvyajk. Låter helt underbart!
Planerar att ta med honom på riktig bowling någon dag igen. Det e ganska kul att bowla.

Vanlig oro eller är jag nojig

Det har varit en tung vecka med lite sömn. Casper gick ut i slutet på veckan och blev förkyld och med hans lite förstor halsmandlar så får han problem att äta och hostar otroligt mycket. Han fick även lite feber som snabbt gick över. Vi hade en skön natt i lördags då vi först verkligen somnade kl 05:00 p.g.a hans hosta och fick sova till 07:30 då Maximilian vaknade. :)

Caspers feber släppte direkt efter den natten, men hostan och hans tjocka hals satt i. Vi hade ett möte bokat i tisdags med öron, näsa och hals på mölndalssjukhus. De kollade i öron, gjorde hörseltest och tittade i halsen, allt detta med mycket stora protester från unge herrn. Allt löste sig med mutor och hårda kramar. De sa att han har nedsatt hörsel på vänster öra, där han haft sin öron inflammation och det följer vi upp. Halsmandlarna är stora men det ville läkaren avvakta med. Jag förklarade lite snällt att jag orkar inte med mer vakna nätter för att han snarkar så han vaknar eller inte får luft. Doktorn sa att hon förstod men ville avvakta ändå, MEN får han massa andningsuppehåll så skall jag ringa direkt. Det var ju uppmuntrande… mutter, mutter..

Denna vecka har Fredrik varit bortrest och jag har haft ensamma nätter. Jag är otroligt nervös inför just ensamma nätter då jag är rädd att missa något. Första natten gick bra för han somnade på 9,2 och då tänkte jag det var lugnt, så jag ställde ingen klocka. Tyvärr höll ju C igång med hosta hela natten så jag var ändå trött på morgonen.
Maximilian vaknade till min fasa med 3,2 så han hade gått ner 6 enheter…
Natt två så hade han 6,4 när jag la mig, så jag ställde klockan på 02:00 han hade då gått ner 1 enhet. Så jag funderade på att sätta klockan på 05:00 igen, men orkade verkligen inte.
Istället sov jag oroligt och var nervös att han skulle gå ner lika mycket som natten innan. Han vaknade på 9,2 så jag hade kunnat sova en hel natt för Casper var lugn…

Är det bara jag som är nojig eller är andra diabetes föräldrar likadana?? Slutar denna nojighet ju längre tiden går eller kommer det alltid finnas denna oro??

Jag känner mig ganska fånig men kan inte annat än att vara ärlig med mina känslor.

Buhuset

Vi tog en sväng till bushuset med Isak och Hanna. Maximilian far runt som ett yrväder och har kanon kul. Casper tar det lite varligare. Men efter ett par åk lyckas jag få Casper att åka själv genom att släppa honom från mitt knä. Vilket mottogs på ett bra sätt. Sedan gick han upp med Maximilian och åkte själv.
Sedan fick jag uppleva okunskap hos personalen. Jag frågar om dom har något grovt korv bröd eller pasta eller ris. Näpp inget sånt. Slutar med en köttfärs paj med extra grönsaker. Pratar lite med tjejen och förklarar dilemmat när hon tycker jag e lite besvärlig. Då säger hon, du behöver inte förklara för mig. Jag har flera vänner som har diabetes, till och med en som dött av det…. Jag har beställt två cola light då dom bara har massa socker drycker. Medans hon häller upp cola. Säger hon till mig med rullande ögon. Då borde han inte dricka sådant här… i detta läge är min puls lagom hög. Varpå jag förklarar att den läsken är mycket bättre än allt annat ni har här. Så pekar jag på deras no name festis och frågar vet du vad den innehåller för skit. Hon säger då jag menar att han kan borde dricka vatten. Efter det inser jag att det inte är värt att säga mer. Kvinnan är allsmäktig och kanske alla mäns drömkvinna!!