Månadsarkiv: november 2011

Julkalender

Det här med julkalender är ju kul. Vad har man för val när man har en diabetiker i familjen. 1. Choklad kalender som många barn får, nej det är väl inte någon höjdare. Plus att chokladen brukar smaka skit.. 2. TV julkalender, finns den fortfarande? tråkig.. 3. skapa en egen med massa klappar som man hänger någonstans. Ett jäkla jobb alltså.

Vi gick på alternativ 4, Lego kalender! helt super. för 199 kr så får man 24 luckor med olika lego gubbar och modeller. Och så finns den i Star Wars!

Det var med stora leenden som pojkarna öppnade första luckan imorse!

Helt klart värt jakten igår för att hitta någon som hade kvar en sådan på hyllan…

Bästa pappan

Så här i fars dag tider fick jag en perfekt present.
Igår när vi la oss, jag hade läst 10 sidor i starwars boken. Han var nöjd och sömnig. Jag säger godnatt och skall gå ut. Pappa ropar Maximilian. Jag går in och frågar vad han vill, då säger han: Pappa jag älskar dig, och du är den bästa pappa jag kan ha! Om jag hade haft fler pappor hade du varit den bästa!
I en barns mening kanske det bästa betyg man kan få :-D

HbA1c

Nu skall jag inte göra om mitt misstag från förra gången. Jag tror att ni som inte är lika insatta i diabetes har glömt vad denna magiska kombination av bokstäver och en siffra betyder.

HbA1c är ett sätt att mäta med ett litet blodprov hur Maximilian har legat i sitt socker under två till tre månaders tid tillbaka. Vi får då fram ett snitt värde och detta snitt värde skall helst ligga under 54 för en diabetiker och jag vet inte men tror att vi andra som inte har diabetes ligger under 40.

Nu var vi på diabetesmottagningen igår och pratade med vår underbara läkare Henry. Han kommenterade att vi såg så glada ut att allt måste vara bra.  :)

Jag tror att vi är lugnare och tryggare, samt att mina studier är klara gör oss mer harmoniska. Sedan är det ju den detaljen också att vi blir kunnigare och då också lugnare.

Maximilians HbA1c låg iallafall på 50 så det känns som en stor seger för oss och för skolpersonal som jobbar hårt för att hålla honom på så normala värden vi kan. Vi pratade även om pump och att vi står i kö, men som han sa så har vi lyckats bra med våra värden ändå med penna. Det är för visso sant, men jag som vet att när vi behöver ge spruta på natten klarar inte jag det, så är Fredrik bortrest vilket händer titt som tätt nu för tiden så kan inte jag ge honom insulin. På natten har vår son en förmåga att vakna ganska arg när man väcker honom och säger att vi behöver ta en spruta konstigt va? ;)

Jag som oftast inte har bästa tålamodet när jag är trött kommer på kollisions kurs med honom i det läget, så det fungerar inte. Jag orkar inte heller lyfta honom längre in på toaletten, så i natt blev det tyvärr en olycka. Trots att han låg lågt hela natten. När han ligger så lågt så producerar han ju inte extra urin så jag förstår inte varför det blir olyckor även då??

Den pump vi väntar på som har möjlighet att koppla till så att man får kontinuerlig glykos mätning, har kommit men är ännu inte godkänd… att allt skall ta så lång tid. TLV kan ju dessutom bestämma att den är för äldre barn eller vuxna, men vi håller tummarna. Enligt vår läkare har företaget lovat om man har föregångaren till denna nya pump så blir man automatiskt uppgraderad till den nya, men det var han inte säker på att det stämde längre. Jag tror han ville att vi skall vara förberedda så vi inte blir besvikna. MEN som sagt, vi står på kö så vi får se. De som är mer akutbehov går nog före oss misstänker jag.

Maximilian däremot är väldigt otålig för nu har han ju bestämt sig. Det blir bra när det sker. Viktigt är ju bara att vi är förberedda, för det är som att få diabetes på nytt. Med start av pump på det sättet att vi får lära oss på nytt hur han fungerar och hur han reagerar på doser osv.. Bland annat får vi gå upp flera gånger per natt igen för att mäta.