Månadsarkiv: oktober 2012

Diabetiker är som en familj

Ibland blir jag så förundrad och glad över hur omtänksamma de som lever med diabetiker och familjen runt om är mot varandra. I helgen var jag och barnen på kalas hos min syster. Det var precis innan tårtan som Maximilian ropade med lätt panik till mig från ovanvåningen och när jag kommer upp visar han knappen som halvt trillat av rumpan. Min tanke är ”Jaha, och jag som har fel väska med mig och ”fel” bil så hade inga extra knappar”. Det är förmodligen en av få gånger som jag inte har ”allt” möjligt av extra diabetessaker med mig.

Lätt irriterad och fundersam på hur skall jag lösa detta kommer jag på att vi har vänner i torslanda som kanske kan ha rätt knappar hemma, men tyvärr så fick jag inget svar när jag ringde. Syrran tänte då till och kom på att deras granne har en son med diabetes. Åh vi ringer och frågar om han har pump, men tyvärr hade vi ingen riktig tur för han hade penna MEN vi kan ju alltid ta insulin från dem så kan han äta tårta. Vi  fick åka hem någorlunda snart efter tårtan men funkade ju ganska bra ändå. Den underbart snälla pappan kom över med penna, nytt insulin och nålar och jag borde ha gett den pappan en kram för det var så snällt och det gjorde ju så att vi kunde stanna lite längre än vi annars hade haft möjlighet till. Alternativet hade ju varit att han inte fått någon tårta och det hade varit grymt mot en sju åring.

Min lilla ängel ville ta sprutan själv och gjorde det med så stilig självsäkerhet att jag blev alldeles stolt.
Alla nya människor vi lärt känna på grund av sonens diabetes är så fantastiska och omtänksamma. Det är väldigt skönt att känna den hjälpsamheten när det kan kännas lite svårt och jobbigt. Jag ville varken för min egen eller sonens skull behöva åka hem i lördags, men vad hade varit alternativet?
Vi mös ytterligare en stund innan vi åkte hem med de söta katterna som nu var 10 veckor gamla, tror dessutom att mellan syrran jobbar hårt på sin man för att få ta hem en av katterna… :)

Stolt och glad

Ny nål imorse på Maximilian. Vid 12 snåret ringde fröken. Värdena har successivt ökat och det lutar åt något fel på nålen. Ber skolan ta 1,5 enheter och mäta efter 15min. Det gav inget resultat. Då var han uppe på HI enligt mätaren.. Så jag informerar att dom får ta sprutan och ge insulin.
Fröken blir helt lite stressad men ändå kontrollerad. Jag pratar med Maximilian och förklarar läget, du får ta sprutan. Klarar du det? Ja svarar han utan att tveka.
Det är på något sätt jobbigt men skönt att han kan vara så stark. En 7-åring som inte gjort detta på länge bara tar den.
Gick igenom proceduren för fröken i telefon. Hon ville att jag tog det igen sakta. Då visar det sig att en annan fröken redan har gjort allt rätt. Satt på kanyl, tagit av skydden, laddat och skjutit ut lite för att se att den är klar.
Då kändes det väldigt skönt.
Maximilian tar sprutan och påbörjar resan neråt. En halvtimme senare är jag där. Fröken har då sparat nålen som är krökt i ett klart L format halvvägs ner på slangen. Inte konstigt med värdena då. Väljer att sätta nålen på skolan. Frågan en fröken om hon vill. Hon genomför detta nästan utan problem. Jag inser att hon troligen kommer lösa det själv nästa gång.
Vi ger ytterligare insulin och jag informerar hur förloppet troligen kommer bli med värdena. Hon sköter detta galant och ger lite mindre insulin till mellanmål och fyller sedan på med ett knäcke när han är på väg att dyka.
Efter denna dag känner jag en stor glädje att vi har en sådan grym son. Han löser det galant.
Och en stor trygghet i att fröknarna på skolan börja komma in i det ordentligt och faktiskt förstå hur han reagerar i olika lägen och vad som kan vara fel och rätt!
Kommer somna med ett leende idag!

T:slim?

Såg en ny pump idag, lite kul. T:slim.
Så vad är det som är bra med den? Det jag kan se är tre saker:
Storleken, den är mindre. Man kan ha den i fickan enklare
Pimp faktorn, den har touch skärm och är snygg. Ser ut lite som en ipod. Låter löjligt, men ändå är det så att när barn kommer upp i ålder då spelar det kanske roll. Det är ju mycket viktigare med funktion, men på något sätt kan jag tycka det är kul att man faktiskt tittar på design oxå.
Standard uttag för laddning och synkning.

Det svaga:
Uppladningsbart batteri? nja vem vill ha massa pimp funktioner om man måste ladda hela tiden?
Stor glasskärm? nja kan vara lite varligt.
CGM, Verkar inte ha CGM? känns som ett steg tillbaks?

Men det är ju alltid kul med nyheter och utveckling! mer sånt!

Ni kan se en film om pumpen här:
Film

Dextrosol bara i nödläge?????

Fick härom dagen höra av en vän att hon hade en kollega som hade barnbarn med diabetes och att de hade fått rekommendationerna att bara ge dextrosol i nödfall, och att i första hand alltid ge mjölk eller annat.

Vi har hört precis tvärt om att alltid ge dextrosol för det är det bästa och mest snabbverkande. Nu vet inte jag om de också bodde i stan men visst låter det konstigt? eller är det jag som har fel?