Månadsarkiv: januari 2013

Chef ett chef två.

Nyligen bytte jag tjänst. Två bolag blev ett, samma personer men flera.
Vilket innebar att jag fick en ny chef. Jobbmässigt är det väl sak samma, jag kan jobba med vem som helst och för vem som helst. Jag anpassar mig, och sköter mitt jobb.
Chefen jag hade nu som jag haft i många år, har varit suverän. Vi har haft en öppen dialog, ett förtroende sins imellan. I medgång och motgång har vi pratat och löst problemen. Jag kommer ihåg i höstas när min blindtarm blev lite grinig, körandes från Rostock i Tyskland via Köpenhamn siktade jag på att nå Göteborg för att bli inlagd där istället för Tyskland, Danmark eller semi Danmark ”skåne”. Han ringde när jag körde och kollade läget. Kommer ihåg hur han sa, känner du att det är för jobbigt så stanna bilen så åker jourteknikern och hämtar dig var du än är. Jag har redan pratat med honom och han är klar att åka.

Det var omtanken då och i alla andra situationer som har utmärkt denna chef mot många andra. Att se en individ bakom den anställde, att tro på personen och stötta personen. Han har lärt mig massor och jag hoppas själv kunna hantera folk i min omgivning lika väl som honom.

Nu står jag med denna nya utmaningen, ny chef, ny person, ny förståelse. Att lära känna varandra och bygga ett förtroende är en lång resa. Med det liv vi lever, vi med en helt annan klocka än många andra, diabetes klockan. Där larmet går igång när det vill. Ingen hänsyn till vad du pysslar med. Mina första veckor med min nya chef ser lovande ut. Han är avkopplad och öppen. Har förståelse och kan kommunicera. Men helt klart är det en stress i mig, stressen att behöva bevisa vem jag är och vad jag kan leverera, något jag inte behövt bevisa på många år. Min gamla chef visste vad jag gick för och hade inga tvivel, och jag levererade tveklöst bra resultat. Målet är att komma tillbaks till ömsesidigt förtroende, byggt på erfarenheter sins emellan. Men backen är lite längre med dessa dagar av ostabila värden.

Tiden får utvisa var man hamnar, och hur trygg man blir i sin nya situation.

Nytt År…

I början av veckan var det tid för återbesök hos diabetesmottagningen. För första gången kunde inte jag vara med utan Fredrik och Maximilian gick själva. Det kändes ovant och tråkigt att inte kunna vara med.
Tyvärr har inte HbA1c gått ner, men nu testar vi att höja basaldoserna över hela dygnet så ser vi om det blir lite stabilare. Vi fick även det glada beskedet att vi skall få starta med cgm om en månad. Vi hoppas att det skall hjälpa oss att finna en väg ifrån dessa hoppiga blodsockervärden.

Igår var jag på vårdcentralen med Casper för att undersöka han hörsel. Han har en förmåga att säga ”vad sa du” mest hela tiden. :) Nu visade det sig att han har vätska i båda öronen så det är ju inte så lätt att höra bra då. Det är bara att åka hem och avvakta i ett par månader och sedan boka återbesök.
Jag insåg när jag och Casper satt och väntade på vårdcentralen att det inte är ofta som han får vara i centrum och få egen fokus. Han åker mest med på ett bananskal, dels för att han är barn nummer två men också för att storebror har diabetes. Hans egen fotbollsträning som pappa håller i älskar han, och tyckte det var mycket frusterande över julen när det var uppehåll, så denna lördagen kommer det vara en glad kille. :)
Det är lätt att få dåligt samvete över just detta med att ge lika mycket uppmärksamhet eller när tålamodet tryter och man mest låter arg hemma. Tålamodet som är så viktigt för att barnen skall få vara just det som de är, barn. Ny års löften är trams tycker jag, men jag önskar mig en massa tålamod, mer sömn och en jämnare vardag med sockervärdena. Kanske lite mer energi att verkligen njuta och hitta på roliga saker med familjen. :D

Själv har jag börjat rida igen och inser att det är något jag saknat. Jag tycker att det är en skön ventil för mig där jag kan slappna av och fokusera på en sak.

Gott Nytt År allihopa!!