Månadsarkiv: mars 2013

Idag blev det sovmorgon

Idag vaknade jag till ett tyst och lugnt hus. Efter att jag duschat, ätit frukost gick jag och väckte Maximilian. Det är ju gott att även för honom få lite sovmorgon ibland, men hur länge som helst går ju inte utan han måste få lite insulin i kroppen och då behövs det även mat. Går det för många timmar sedan kvällsinsulinet så kommer han må dåligt och få ketoner i kroppen. Jag gissar att de som har tonårs barn går upp med frukost till sängen  på helgerna?

Idag lyser solen och killarna gick till fotbollsplanen med ett gäng kompisar och sedan drack vi kaffe i solen. Känner hur energin byggs upp i takt med att solen lyser. Nu hoppas jag våren kommer så att vi kan börja plantera på uteplatsen och bygga altan.

Äntligen bevis för att CGM är grymt bra!!

Nu i måndags var vi på återbesök hos diabetesmottagningen . När vi är där tog vi det traditionella HbA1C provet och under två månader har vi gått från 58 ner till 50. Vilket var en otrolig glädje för mig och Fredrik det bevisar att cgm är otroligt värdefullt och att det vi inte lyckats med på över ett års tid blivit möjligt. Jag hoppas verkligen att fler skall få möjlighet att testa och utvärdera detta fantastiska verktyg. Det som gör att vi fått ner värdet är framför allt att alla toppar och dalar har kapats. När han inte hinner gå ner så långt så slipper vi även de höga rekylerna. Han blir både jämnare och stabilare i blodsockret vilket gör att han mår bättre och får självklart det lättare att hänga med i skolan.

Jag är otroligt tacksam att vi fått använda cgm och att vi skall få fortsätta ett tag till. Maximilian är fortfarande nervös inför att vi sätter om nålen, men det har gått otroligt bra det sista. Han gillar att slippa ta så mycket stick i fingret vi har gått från minst 11 stick om dagen ner till 4 och vår läkare Gun tycker vi skall komma ner till 3. :-)

Vilken tur att vi bor i Göteborg för hade vi bott i Stockholm hade det inte varit lika självklart att vi skulle fått testa. Lite sjukt att det skall spela roll var vi bor någonstans i landet.

Så bra skolpersonal!!

Vi har så bra skolpersonal! De är lyhörda, de försöker och vill verkligen förstå för att hjälpa Maximilian i hans vardag, vad mer kan vi begära? :-)
Igår så talade jag med dem att ta mindre stick för Maximilian har inte upplevt att vi tar mindre stick trots cgm (vilket vi gör, men han kände inte så). I och med att jag vill att han skall känna att det är en fördel med cgm så pratade jag med fröken och fritidspersonal att dra ner på sticken och bara ta till lunch eller om den visar under 4,0. Lite senare samma dag visade pumpen 4,2 men Maximilian kände sig låg, ena fröken tänkte då bara ge dextrosol för att sedan hålla lite extra koll i pumpen, men Maximilian evisades med att han ville ta stick och lyhörda som de är så gjorde de som han ville.
Det slutade med att Maximilian kände sig trygg och att han fick vara med och bestämma. Jag blir alldeles varm i hjärtat och glad för att de lyssnar till honom.

Vi känner verkligen att vi har haft tur med otroligt goa och duktiga fröknar till Maximilian både i nollan och nu i ettan.

Jag sov en hel natt…

Härom kvällen var Maximilian på kalas med övernattning och Fredrik följde med och då blev jag och Casper själva hemma. Han var inte direkt något roligt sällskap för han somnade strax efter sju och sov som en klubbad säl tills jag väckte honom på morgonen. Själv blev jag ganska trött tidigt och hamnade lite lätt ustlagen i sängen innan klockan ens var 22 och sedan sov jag lika gott som Casper. :-) När hände det senast? Tja inte vet jag för även om jag älskar CGM för det gör jag så kan den ju inte lösa alla problem… värderna går upp och ner och den piper lite då och då, men natten till lördag då hörde jag inget pip… STOR LYCKA!!
Inser att det krävs inte så mycket för att göra mig lycklig… bara lite sömn…

Idag gick det så bra som det ska göra

Idag var det dax att sätta om sensorn igen och både jag och Fredrik kände oss lite nervösa, och Maximilian var så otroligt rädd och vem kan klandra honom. Han gick med på att kika på film samtidigt som jag mutade honom med två extra tjugor som han tittade längtansfullt på när han insåg han att pappa redan stuckit utan att han märkt det. Vilken lycka och lättnad vi kände, det är som en liten seger när det bara fungerar.

Det är med längtan jag väntar på vårt läkarbesök för att se om inte HbA1c har gått ner och blivit bättre, så nu hoppas jag att Caspers feber inte skall smitta av sig utan att han håller den för sig själv. Feber och annat brukar ju få Maximilians värden att skjuta i höjden.