Suverän dagispersonal

Idag hade vi möte med dagis på morgonen för att stämma av med alla inblandade parter hur det fungerar och känns. Den tanke som slog mig är att vi är otroligt lyckligt lottade. De har verkligen gått in för det här och lärt sig Maximilian och hans diabetes på bästa sätt. Jag hoppas att vi är tillräckligt tydliga och visar dem hur mycket vi uppskattar deras jobb.

Vid min lunch kl 13 ringde de från dagis då Maximilian vid bokläsningen verkade lite trött och när de tog blodprov så hade han 1.8 så hon tog om det och då visade det 2.0. Det är tur att de är så uppmärksamma, och upptäcker honom i tid. Det hon ville kolla är om hon skulle ge mer än en dextrosol och sedan smörgås. Vanligtvis ger vi bara en för han går upp tillräckligt på den, men när han är såhär låg så är det bättre att ge lite mer än för lite.

Idag skall barnen bli hämtade av farfar och få sova över där. Det skall bli spännande och se hur det fungerat för dem imorgon. Barnen är ju vana att vara där och blev helt överlyckliga men gissar att det kommer att vara ett litet orosmoment för farmor och farfar som inte funnits där förut.

Nu skall jag se om jag kan få in lite mer av mitt pluggande i huvudet. Tyvärr är jag inte motiverad och känner att det inte fastnar.. mycket frustrerande!