Det är svårt

Igår hade Maximilian en bra dag på dagis han låg perfekt i sockret, men vid middagen var han uppe på 17.7. Jag förstår ingenting, mellanmålet på dagis var helt normalt och han drack vatten. Han fick en halv dos extra, jag gjorde lite fel där jag skulle gett en hel dos extra men tänkte lite fel. Till kvällsmaten var han okej men sedan hände något, vid 23 var han uppe på 20. Denna natten så kände han av att han blev kissenödig och gick upp och kissade och hamnade i vår säng igen, där även Casper låg. Casper åkte tillbaka till sin säng men kom tillbaka vid 6 tiden.

På morgonen så försov vi oss då ingen hade ställt klockan och när vi alla väl sov så sov vi gott. Vi åt frukost hemma och jag lämnade ner barnen till dagis vid 9. Tur att jag har lite lugna dagar denna vecka så jag har kunnat ta igen mig, Fredrik har ju tyvärr inte den möjligheten.

Nu väntar lunch med en go vän.