Två månader har gått…

Nu har det gått två månader med Maximilians diabetes och två månader sedan vi fick komma hem på permission första gången från sjukhuset. Jag slogs av det idag när jag och en klasskamrat pratade. Jag uttryckte att jag känner mig ganska trött och stressad. Det är en tung kurs som vi läser nu i skolan och jag sover inte så bra och oroar mig även över ett grupparbete som vi har hängade över oss i skolan. Jag tror ju även att den överhängade tanken att jag bara går och väntar på att Maximilian skall bli så låg att han får ett ett anfall gnager på mig.

Vännen jag pratade med tyckte att vi skulle lämna bort barnen en helg och ta hand om varandra, men hur lätt är det? Jag känner inte att jag kan be någon ta vårt ansvar hur tungt det än känns just nu. Ingen i vår närhet tror jag känner sig riktigt trygg med att ha hand om honom ännu. Svärföräldrarna har ju provat en natt men jag tror att det kändes även för dem även om de aldrig klagar. Alla väntar vi på att han skall bli stabil så att det fungerar lättare, men när händer det?? Jag och Fredrik är trötta nu, väldigt trötta!!

Hade jag haft ett jobb hade jag nog varit sjukskriven nu, men med skolan kan jag inte det och tror nog att jag mår bättre av att plugga och ha annat att tänka på. För att se ljuset i tunneln så hade Maximilian en exemplarisk dag igår så vi kan ju hålla tummarna. :)

För att ha något roligt att skriva om så fick jag för någon vecka sedan ett meddelande av en god vän där han frågade varför jag inte berättat att min pappa är med i bonde söker fru. Jag blev lite nyfiken på vad han menar (för att förtydliga pappa är gift med min mor och de är lyckliga) och går in  på hemsidan och förstår direkt vem han menar, de är mycket lika. Jag har inte tänkt så mycket mer på det men igår ringer min kära syster och säger samma sak. Jag blev då lite full i skratt och hon tyckte det var väldigt roligt att någon annan än hon hade lagt märke till detta.Vi kom fram till att vår farfars bror var en man som fick barn med olika kvinnor och det kanske finns ett släktband… Min kära syster kommer säkert driva detta vidare så att det blir en rolig tv historia och  vi får bevis på ett eller annat sätt… ;)