Lite frihet kanske?

Ett litet framsteg idag. Efter maten så såg Maximilian chocklad kakorna Malin hade försökt baka igår med sötningsmedel. Han noterade oxå de vi bakade med vanligt socker. Han frågade självklart om han fick, och han anade väl att han skulle få ett nej. Då sa jag om du tar sprutan själv får du choklad kaka. En morot som hette duga. Lite elakt men ibland får man ta till knep för att putta barnen över tröskeln dom är så rädda för att passera.
Bestämt tog han sprutan och skruvade på nålen, tryckte ut en halv enhet. Vred upp 1,5 enheter insulin. En halv för mycket. Han drog isär pennan och vred tillbaks. Vred upp 1 enhet. Drog upp tröjan och laddade. Han tog ett rejält tag i magen, höll sprutan i rätt läge och rörelse. Men när nålen närmade sig kom tvekan. Han var rädd. Efter tre fyra försök säger han. Jag vågar inte. Så jag säger att jag skall hjälpa honom att stick in den. Jag försöker att trycka in den men han rycker tillbaks armen, men i samma veva efter det matar han in den i ett bestämt tag. Tryckte till och väntade.
Så i mina ögon tog han själv!
Choklad kakan har nog aldrig smakat så gott!
Vid kvällsmat tog han sprutan själv med min hjälp att föra in nålen. Vi pratade om att han skulle hem till en kompis på Lördag och då skulle han kunna äta där om han klarar av att ta sprutan själv. Jag tror han kände en liten frihet i det att kunna åka hem till kompisar igen. Innerst inne i Maximilian vill han ju klara saker själv, och kunna känna sig fri med att gå till kompisar. Så vi hoppas att detta är ett steg i rätt riktning och han inte faller tillbaks i rädsla igen.

Kvällen slutade på topp. Efter att ha läst bok för Casper så säger han: Pappa du skall mysa med mig. Så vi släcker och ligger och myser. Han säger då: Pappa du är min going, jag älskar dig!
Mycket mysigare slut på läggningen kan man nog inte ha.