Första riktiga sjuksvängen

Helgen blev annorlunda. Malin var hemma med Maximilian i slutet av förra veckan. Då har hade värden som sköt tok högt. 27 mmol vid 23 tiden på onsdag. Vi gav 1,5 enhet insulin och hoppades han skulle sjunka. En gång i timmen hela den natten gick vi upp och mätte honom och satte honom på toaletten. Han kissa som en fontän varje gång. Lustigt nog sjönk inte hans värde, troligen så hade han stuckit ännu mer om vi inte gett honom insulin. Jag var lagom mör när klockan ringde 05:30 och jag begav mig söderut i bilen på en jobbresa. Så har det sett ut från onsdag kväll fram till nu. Vi har gett mer insulin vid varje måltid. Vid 10 när han inte brukar ta insulin har vi lagt till en dos. Generellt har vi lyckats hålla ner värdena, men några gånger har han stuckit upp till 15 och liknande. Det är väldigt svårt att balansera kost och insulin när han är sjuk. Nu är det ”bara” en förkylning. Han har ingen feber, ingen magsjuka inget speciellt förutom en förkylning. Men detta skapar kaos i ordningen. Känns som hur mycket insulin man än pumpar in så händer det inget..
Nätterna mellan fredag till lördag och lördag till söndag var helt ok, barnen sov genom hela natten, vi lyckades öka dosen mer än vanligt och få ett bra värde in i natten vid 23. Så förvånande nog fick vi sova bättre än normalt dessa nätter. Men det tog dom igen inatt med råge. Maximilian hade växtvärk, och Casper drömde massor, tydligen bråkade Maximilian med honom något otroligt mycket: Nej Maximilian den e min släpp! skrek han och slog i luften. Jag sa bara nu har du fått tillbaks den, den e din och så slocknade han…
Maximilian vaknade flertag gånger och vi fick massera hans ben för att det gjorde så ont, till slut gav jag honom en Alvedon tuggis och sedan tog det 5 min så varvade han ner och somnade.
Han har diabetes, men i allt detta uppstår ju även de ”normala” problemen som en familj stöter på. De kan verka banala i sammanhanget men dom puttar en lite mer mot kanten varje gång.
Nu hoppas vi dagen blir bättre och han går ur sin förkylning så vi kan få en balans igen.

8 reaktioner på ”Första riktiga sjuksvängen

  1. Vilka jobbiga dagar :( Vi upplever att det går väldigt snabbt för Tilde att bli insulin okänslig (även att bli insulin känslig). Det behövs bara att hon legat några timmar vid för höga blodsockervärden så måste vi ge henne mer insulin än vad vi skulle gjort i vanliga fall. Det är en svår balansgång, man vill ju inte ge barnen för mycket så att dom istället blir låga. Hoppas att ni nu får lite bättre dagar och framför allt att nätterna blir bättre. Häslningar Linda

  2. Hej! Skönt att läsa om andra som delar samma vardag, någon som verkligen förstår vad det innebär att leva med diabetes. Vår yngsta debuterade mars -09, då han var nio månader. Ett halvår senare debuterade mellansonen, då tre år.

    Jag kommer att återvända och följa er vardag fortsättningsvis!

    Mvh Tove

    1. Roligt att du är här och läser Tove, jag tror vi har mycket att lära av varandra. Jag såg din och Fredriks mailkonversation och tycker det varit otroligt roligt att träffas inte minst för barnen. Jag kommer att följa er vardag också. Kram Malin

  3. Ja volymen på insulin ökade snabbt som er Linda. Avtrappningen gick i stort sett från lunch till middag. Idag var han tillbaka helt på normala doser. Känns skönt.
    Tove vad jobbigt att båda insjuknade. Vi är väldigt rädda att Casper skall åka på det med. Man önskar ingen person denna börda. Vi skriver av stor anledning för att komma i kontakt och dela upplevelser med andra i samma sits.

    1. Kul att du Tove också hittat hit :)
      Till er båda, har ni signat upp på Ragnar Hanås e-postkedja? http://www.betamed.se/epostkedjor.htm Det är en maillista riktad till föräldrar till barn med diabetes. I perioder haglar det in mail men jag tycker att det är ett mycket bra sätt att få ställa frågor till andra i samma sitution. Hälsningar, Linda

      1. Hej Linda, Tur vi har varandra :) Jag har anmält mig. Jag är väldigt glad för den positiva responsen vi får av alla som läser och kommenterar. Det hjälper på ett konstigt vis att veta att vi inte är ensamma. Kram och tack alla som kommenterar och kommer med råd.
        /Malin

        1. Visst är det skönt att ”prata” med andra i samma situation, som varit med om samma saker och som kan komma med råd och pepp :). Tror jag såg dig inne på en facebook sida för föräldrar till barn med diabetes. Kan det ha varit du? Trevlig helg. Linda

Kommentarer inaktiverade.