Vanlig oro eller är jag nojig

Det har varit en tung vecka med lite sömn. Casper gick ut i slutet på veckan och blev förkyld och med hans lite förstor halsmandlar så får han problem att äta och hostar otroligt mycket. Han fick även lite feber som snabbt gick över. Vi hade en skön natt i lördags då vi först verkligen somnade kl 05:00 p.g.a hans hosta och fick sova till 07:30 då Maximilian vaknade. :)

Caspers feber släppte direkt efter den natten, men hostan och hans tjocka hals satt i. Vi hade ett möte bokat i tisdags med öron, näsa och hals på mölndalssjukhus. De kollade i öron, gjorde hörseltest och tittade i halsen, allt detta med mycket stora protester från unge herrn. Allt löste sig med mutor och hårda kramar. De sa att han har nedsatt hörsel på vänster öra, där han haft sin öron inflammation och det följer vi upp. Halsmandlarna är stora men det ville läkaren avvakta med. Jag förklarade lite snällt att jag orkar inte med mer vakna nätter för att han snarkar så han vaknar eller inte får luft. Doktorn sa att hon förstod men ville avvakta ändå, MEN får han massa andningsuppehåll så skall jag ringa direkt. Det var ju uppmuntrande… mutter, mutter..

Denna vecka har Fredrik varit bortrest och jag har haft ensamma nätter. Jag är otroligt nervös inför just ensamma nätter då jag är rädd att missa något. Första natten gick bra för han somnade på 9,2 och då tänkte jag det var lugnt, så jag ställde ingen klocka. Tyvärr höll ju C igång med hosta hela natten så jag var ändå trött på morgonen.
Maximilian vaknade till min fasa med 3,2 så han hade gått ner 6 enheter…
Natt två så hade han 6,4 när jag la mig, så jag ställde klockan på 02:00 han hade då gått ner 1 enhet. Så jag funderade på att sätta klockan på 05:00 igen, men orkade verkligen inte.
Istället sov jag oroligt och var nervös att han skulle gå ner lika mycket som natten innan. Han vaknade på 9,2 så jag hade kunnat sova en hel natt för Casper var lugn…

Är det bara jag som är nojig eller är andra diabetes föräldrar likadana?? Slutar denna nojighet ju längre tiden går eller kommer det alltid finnas denna oro??

Jag känner mig ganska fånig men kan inte annat än att vara ärlig med mina känslor.

9 reaktioner på ”Vanlig oro eller är jag nojig

  1. Vill du höra sanningen eller ett snällt svar ;)

    Kanske är sanningen ändå att man faktiskt lär sig leva med sin oro. Få lite perspektiv på den. Idag känner jag inte samma oro trots allt. Jag kan nog mer påstå att för min del är det nog snarare frustration när det inte blir rätt. Men visst, vi har ju tur att Sigge aldrig krampat vid en känning. Då blir oron självklart mindre. Dessutom är det klart att oron var större nattetid för två år sedan!

    Så som slutkläm kan jag trots allt säga att det nog faktiskt blir lättare :)
    Stor kram
    p.s. Under första året pratade jag mkt med både psykologen och kuratorn som ingår i diabetesteamet. Det var absolut till stor hjälp!

    1. Jo det är ju just det att han aldrig krampat så jag är lite rädd för det. Sedan tycker jag det är skönt att oron minskar :) precis vad jag ville höra.
      Jag har ju aldrig pratat med kuratorn för jag fick nog aldrig den kontakten, men hade nog mått bra av det. Precis som du själv skriver i Bloggen så blir detta en ventil. Kram

      1. Jag tycker också det känns jobbigt att lägga mig när Arvid har ett värde på 6 och mindre. Men vår läkare har sagt att vi egentligen inte ska behöva kliva upp på nätterna och kolla för blir barnet lågt så vaknar det. Det känns dock inte 100%, så vi kollar hellre på natten om vi känner oss oroliga. Men det blir inte så ofta, kanske ca 3 ggr i veckan, som vi går upp på natten. Oftast har han ett värde strax över 7 när vi lägger oss (brukar sticka honom då) men det är inte alltid det är så.

        1. Hur brukar Arvid ligga på nätterna? Vi försöker att inte jaga honom på nätterna med värdet, men ofta är han hög och då går vi upp och kissar honom annars får vi ändå gå upp och byta lakan… Vi hoppas iofs att vi lyckats komma på en lösning nu med de höga värderna men vi får se :)

          1. Arvid brukar oftast inte vara så hög på nätterna, 6-7 i snitt. Men han kissar oftast i sängen ändå, han har nattblöja och den är tokfull på morgonen och har även läckt. Vi frågade läkaren om det, men hon undrade om det är så att han dricker mer nu när vi häller upp åt honom för att ha mer koll. Och det kan nog stämma, förut hällde vi upp halva glas (ifall han skulle spilla är det bättre om han bara spiller ut ett halvt glas än ett helt…) men nu häller vi upp hela glas för att det är lättare att mäta då.
            Inatt kollade vi Arvids blodsockervärde flera gånger för han låg på 2,6 när vi lade oss, sen hade han 3,6 och 3,3 när vi kollade övriga gånger. Vi har nu sänkt lantusen så får vi se om det blir bättre inatt. Man blir helt galen på värdena ibland tycker jag. Man gör allt man kan och allt som verkar logiskt, men ändå blir det fel. :(

          2. Jag tror jag talar för oss alla diabetes föräldrar när jag säger att alla blir galna på detta med värderna. Hur vi än jobbar för att hålla värderna stadiga så blir det tokigt, men hur hade det sett ut om vi struntat i det? Tycker vi alla är duktiga.

  2. Hej Malin!

    Kanske du redan har läst mitt blogginlägg om när Linn krampade i fredags. Det är en obehaglig situation men försök att inte vara rädd för den. Händer det så händer det. Kunskap ger trygghet. Fundera kring hur du/ni ska agera – öva på stabilt sidoläge, läs på bipacksedeln etc. Sedan vet man förstås inte hur man reagerar innan det händer men ni klarar det!

    Kram Anna

    http://www.suchomel.se/hem/2011-03-09.html

    1. Hej Anna, jo jag har läst och tycker det verkar hur läskigt som helst, men visst funderar jag som du skrev på hur jag ska reagera om det händer. Jag hoppas jag reagerar instinktivt. Jobbigt för er att behöva gå igenom det. Åker ni in till sjukhuset också som de säger att man bör? Kram

      1. Det finns ingen anledning att åka till sjukhuset. Förutsatt att barnet svarar på glucagoninjektionen inom 15 minuter förstås. Här i Östergötland får vi inte det rådet – kan inte förstå varför råden är så olika i detta avlånga land. Det viktiga efter en glucagoninjektion är att man fyller på leverns glykogenförråd genom att ge kolhydrater. Annars finns risk för nya allvarliga känningar. Vi väntar en timme innan hon får äta och dricka eftersom det finns risk för illamående och kräkningar.

        Jag tror det är bra att tänka igenom situationen och hur man ska agera. Ni har ju lillebror att tänka på också om det händer under dagen. Att ge honom trygghet är också viktigt i denna situation.

        Ha en fin dag!

Kommentarer inaktiverade.