Nätter av vånda

Jag avskyr nätter när Maximilian är hög. Det är så otroligt svårt att väcka honom och vem vill ha en spruta mitt i natten när man sover gott? Vi lyckades inte få honom att vakna tillräckligt för att kunna ge honom sprutan. Han märker om vi försöker ge honom sprutan  när han sover och då vrider han på sig så vi inte kan lyckas. Jag mår så dåligt av att göra honom så upprörd och ledsen. Jag börjar alltid gråta vid dessa tillfällen så Fredrik brukar få ta hand om det. I natt lyckades vi inte och då vaknade han faktiskt när han var kissenödig vilket är något helt nytt (han brukar inte vakna utan kissa ner sig i sömnen). Han vaknade dessutom två gånger och gick på toaletten. Han vaknade dessutom hög vilket innebär att han legat högt hela natten, vilket verkligen inte är bra för hans kropp. Det gör mig ledsen.

Vi har gått hos barnmottagningen för att få ordning på hans kisseri och jag märker att det varit mycket positivt. Han kissar sällan ner sig längre och då är det mest några droppar som han inte ignorerar utan han går och byter kalsonger. Det känns väldigt skönt att det gått så bra och är ordning inför skolstart.

Detta med höga värden på natten är ju svårt när han går på pennregim. Det som gör mig orolig är de nya riktlinjerna som TLV vill dra upp. Nu tror jag att vi får en pump om vi vill för vi bor i rätt landsting, men det kan bli begränsningar och vi kan anses inte ha tillräckligt stort behov osv. Jag är även rädd att de kommer begränsa det till att vissa bara uppfyller kraven.

För er som inte vet så håller TLV på att omförhandla vad som klassas som hjälpmedel och insulinpumpar som har en hållbarhet på minst tre år kommer inte att subventioneras av staten utan de lägger ut dem på landstingen och då blir det upp till varje landsting. Det blir dyrt för de som vill ha pump men inte får den via sjukvården. Det är tråkigt att vi går tillbaka i vad som är en förbättring i levnadsstandard för alla som lever med diabetes och oss runt omkring.