Pumpnål

I månader har vi förberett Maximilian för eventuell pump. Idag så hade vi en liten känsla av bra stämning. Så vi satte ett emla plåster. En timme senare var det spruta, vi satt och petade och testade känseln. Han tog sprutan i emla området. Han sa att han kände den, men det gjorde inte ont.
Frågan kom, vill du prova pumpnål? Ett snabbt ja kom, Vilket förvånade oss. Men vi hoppade på chansen hämtade en puck. Filmade allt när vi tog av plasten och spände den. När vi skulle sätta den mot magen, då backade han. Nej jag e rädd. Han gick på toaletten och så tänkte jag, då sket det sig. Satte mig lungt tillbaks i soffan och väntade. Han kommer tillbaks och tittar lite undrande. Jag frågar vad e det? Han säger, skall vi inte sätta den? Förvånat frågar jag, vill du det? Ja säger han, men jag skall sitta i dit knä så du kan krama mig.
Han tar pucken och sätter mot magen med min hjälp, han skall trycka själv har han bestämt. Jag förväntar mig minuter av prat och vel. Men pang så var det klart!
Inte ett ljud inte ett skrik, inget. Bara klart.
Så tar vi loss den och nålen och allt hänger med ut…. Vi fattar ingenting… Tills jag inser att jag glömde ta bort skyddet för plåstret. Pucko. Jag visar honom och säger, jaja du tog ivarje fall den. Då är han helt bestämd att han vill sätta den helt. Så sagt och gjort. Nu sitter den där. Och han vägrar ta av den.
Han skall visa sina kompisar… Så nu sover han med den.

En lyckans dag! Tänk vilken skillnad från ett år sedan när vi höll fadt honom fera stycken för ett litet blodprov!

2 reaktioner på ”Pumpnål

Kommentarer inaktiverade.