Känslor är starka ibland

Läser en Email lista med föräldrar som kan maila sina frågor, sedan går det ut till andra föräldrar som är med. Då kan man få hjälp, stöd, svar eller bara skriva av sig. Detta läste jag igår och det berörde mig, det var kort men så äkta och kändes påtagligt jobbigt för mig. Då även jag och Malin i många fall vill bara gråta och bryta ihop med Maximilian, men det är inte ok, eller är det det?

Nu är vi där igen… Erik 6 år (7 nästa helg!!!) är så ledsen över sin diabetes…

Han gillar inte och sätta sin knapp framför allt i magen så nu har vi kommit
överrens att hoppa aver magen ”hela livet” och bara sätter på rumpan.
Han gråter, skriker och jagar upp sig! Han gapar att han inte vill ha diabetes
och han vill dö, skära bort, slänga denna skit sjukdom….  

Jag kramade honom och började faktiskt gråta själv så han såg, vi grät
tillsammans och vi kramades. Jag har aldrig visat detta innan utan varit den
starke. Sedan kramades vi och lovade varandra att vi aldrig sätter i magen
mer…. rumpan går bättre.

Tänkte jag skulle ta upp det sedan igen och prata igenom allt när han inte är
så ledsen och uppröd… suck vad säger man och vad gör man???? 

Han fick diabetes när han var 3 så han kommer inte ihåg nått annat och visst
måste man få hata ibland men det känns så jobbigt.

Hans tvillingsyster kom in och hade ritat en teckning till honom… det är ju
tufft för henne me såklart.

Tack för att man kan skriva av sig lite…

Tack för en bra text, och för att jag fick lägga ut den på bloggen. // Fredrik

En reaktion på ”Känslor är starka ibland

  1. Hej På er!

    Jag läste också det där. Det gör ont i hela mig. Det är en sjujävla sjukdom och jag är så rädd för att våra barn kommer att hata den. Fiona kom hem häromdagen och berättade att en kompis till henne på dagis sagt att hade man diabetes så fick man aldrig äta något godis för det var jättefarligt. Givetvis var Fiona ledsen över det.
    Våra barn får många hinder som de måste förbi. Och ibland är det jobbigt.

Kommentarer inaktiverade.