De är två..

Det var i lördags som Maximilian ville leka med sin nya kompis Hugo. De var först hemma hos oss och lekte. Det var riktigt fullt ös, vilket är ett bevis på att de har roligt tillsammans. Efter massa lek och tillslut lite spelande på tv;n så var det dax för mellanmål. Två pojkar sätter sig i soffan med sina små kitt och börjar tvätta sina fingrar och sticker sig. Lite tystnad när båda hänger sig över sina mätare så hörs dubbelpipet och så pratas det i munnen på varandra.
Som mamma myser jag lite. Det är så roligt att se att han inte är ensam och de verkar själva inte så fasinerade som jag. Den enas värde kan jag lösa med en gång och vet dosen men den andra måste vi ringa och få anvisning för. Det är ju så otroligt olika och de reagerar mycket olika på insulin. Maximilian har ju ingen produktion alls kvar medans Hugo har en del kvar så hans doser är otroligt små jämförelsevis.

De åt mellanmål och lekte lite till hos oss sedan ville de hem till Hugo. De lekte massa och hade lika roligt där och åt middag tillsammans. Vi fick hem Maximilian till kvällen och han hade haft så otroligt roligt. Kan ju tillägga att jag var inte direkt orolig som mamma att skicka hem honom dit heller. Vilken skön känsla ändå! Det måste varit roligt för dem att känna sig helt normala med varandra, inte massa frågor om varför de tar stick eller varför de tar spruta/ har pump. Diabetes är det mest självklara för dem och det måste vara en härlig känsla att vara som någon annan. JAG gillade känslan.

En reaktion på ”De är två..

Kommentarer inaktiverade.