Gäsp…

Gäsp…lite trötta är vi här i huset, men det är ett häftigt hjälpmedel Maximilians pump. Vi har ju nu levt med pumpen i fem dagar och fyra nätter och jag hoppas aldrig att Maximilian vill sluta. Visst vi ränner uppe vid 00:00; 03:00 och 05:00 så lite möra är vi men det är ju bara en period, eller åtminstonne hoppas jag det. De flesta vi pratade med säger att det är ett par veckor sedan brukar nätterna lugna ner sig. MEN även om vi sover lite dåligt är jag helt fascinerad av pumpen och möjligheten att känna oss ännu lite friare. Det är såååååååå mycket lättare att dosera när det finns steg från 0,05 och uppåt innan var det halva steg 0,5 osv. Detta gör att det är större möjlighet att ställa in doser så att han ligger mycket mer stabilt än innan. Det är också lättare att ställa in rätt måltidsinsulin och få bättre bs efter maten. Märker vi att han åt en mega portion till middag ja då fyller vi på efteråt. Det var det värsta Maximilian visste innan med pennorna om vi behövde ta extra insulin efter måltiden. Nu upplever jag att Maximilian tycker det är roligt att ta insulin och när jag nämnde det för honom i förrgår så säger han:
”Ja, men diabetes blir inte roligare för det mamma”.

Han är fantastisk snabb i tanken vår son :) och han har så rätt, visst blir den inte roligare men kanske lite enklare och lite mer anonym.

Vi bytte knappen i magen igår för första gången och vi hade satt på emlakräm innan för det vill han gärna. Först ville han sätta den själv men så upptäckte han att det var lite för trögt så då fick Fredrik göra. Fredrik var snabb och Maxmilian hade fokus på något annat så helt plötsligt tittar han ner och utbrister förvånat ” har du satt den? det märkte jag inte ens”. Han är så duktig vår lilla hjälte!
Casper är imponerad av allt som storebror gör och frågade mig ” när skall jag få min pump?”. Jag svarade att du behöver ingen du har ju inte diabetes, vill du ha det? ”nej” svarade han snabbt. :) Ibland skulle jag vilja vara på plats i deras hjärnor för att veta vad de tänker.
Passade på när jag drack kaffe idag att ringa en vän. Även hon har barn med diabetes och ibland är det bara så skönt att prata med någon som förstår precis vad jag menar och hur jag känner.
Vi är lyckligt lottade med både familj och vänner runt oss som hjälper till när det behövs och jag ser fram emot julen så här in på knuten så vi verkligen får tid att umgås lite extra med de vi håller kära.