Var fann man styrkan?

När Maximilian fick diabetes kom det som en chock. Många nätter utan sömn, många dagar med oro. Men på något underligt sätt klarade man av det? I mer än åtta månader efter debuten så gick vi upp varje natt flera gånger. Oftast var det jag, då Malin tar så mycket mer stryk av bruten sömn. Jag kan gå upp fyra gånger per natt somna om och sedan gå upp, knata till jobbet och se lika glad ut som vem som helst.

Men efter dessa första åtta månaderna med mycket slit, hittade vi en viss stabilitet. Vi började känna oss trygga med att om han somnade på ett värde, steg ett par enheter till 23, så skulle han vakna med ca 2 mmol mer på morgonen. Det kändes så stabilt som vi någonsin kunde hoppas på? Där var vi tvugna att ta beslutet att våga, Våga sova! Då skall man väga in att en diabetiker får aldrig en vardag som någon annan, aldrig en vanlig dag. Alla dagar skiljer sig från den andra. Men någonstans måste man ta steget.

Det fungerade bra för oss, fler nätter blev att vi fick sova 6 timmar i sammanhängande sömn. Låter knäppt, men oj vilken lyx.

Sedan startade vi insulin pumpen. Vi var medvetna att det skulle krävas tuffa nätter. Vi var medvetna om att det är hårt att gå upp varje natt. Men målet med pumpen var värt det. För Maximilian att slippa minst 21 stick mot 1 pumpnål. Att kunna vara lite mer fri med kosten, kunna ta en portion mat till utan att behöva ta en spruta till. Att få ner HBa1c till ett bättre värde.

Så började vi, och klockan står på 22, 00, 02, 05. Varje natt, varje tillfälle. Klockan plingar och man vrider sig ur sängen. Kroppen vägrar nästan röra sig, men man går upp ändå. Mäter och lägger sig. Efter en vecka så sitter jag och tänker, Hur? Hur klarade vi av detta innan. I åtta månader? Mådde jag så här i åtta månader, man glömmer fort. Trötthet får en helt annan betydelse när man sätts på prov med sådant här. Under dessa start veckor lyckades jag timea in en ledarskapskurs, och en projektledarkurs. Att sitta och ta in information är tufft normalt i min ålder ;-). Sedan får man ju en del backlog på jobb när man är på kurs, tid som måste tas igen, i mitt fall efter kurstid.. Ingen annan kommer göra mitt jobb. Så långa dagar, långa nätter, sedan jobba på kvällarna. Utöver det normala livet, med hus aktiviteter och barn aktiviteter.

Efter ett samtal med en person på jobbet, då vi pratade lite allmänt. Så kom det på tal om pumpen, om vad det innebar att starta pump. När jag då sa att jag gått upp minst tre gånger per natt i tre veckor, och sedan gått och jobbat. Så föll hans hela ansikte, hans chockade blick av förvåning. Han kunde inte i sitt liv förstå hur jag var så pigg och glad? Men vadå? Vad skall jag göra? Jag kan ju inte vara sur och grinig, vem hjälper det? Så det är bara bita ihop, gå och ta ett blodprov, ställa klockan och gå upp om två timmar igen!

4 reaktioner på ”Var fann man styrkan?

  1. Det är så skönt när man läser det ni skriver för det är precis så som jag skrivit och som vi pratat här hemma. Och precis som du säger det hjälper ju inte att gå runt och vara sur och grinig…livet rullar på och visst kan man känna sig nästan död i kroppen efter kanske 2-3tim sömn vissa nätter, men man kämpar för det är det enda val man har!

    Massor av kramar till er hela familjen!
    Hoppas vi ska kunna få till det att träffas snart!

    Kram Ulle

  2. I really understand what you went and still going through. It is really difficult. I wanted to ask if omnipod is available in your area. I have read about the pump and I am really interested.
    Good luck to your family

  3. Hi, Omnipod is not approved in Sweden but I do hope the rest of the pump developers will come up with a better and more naturefriendly pump soon.

Kommentarer inaktiverade.