Man glömmer lätt

Vi delade upp oss för någon vecka sedan, jag tog med Casper och åkte till min syster för att gå på kalas hos Kusinen Joel. Malin tog Maximilian och åkte till hans klasskamrat.
När vi åker så känns det som jag glömt något. Jag känner mig inte hel utan det där kitet. Utan allt man måste tänka på planera och ta med. Så vi sätter oss i bilen och åker dit, klockan är vad den är. Tårta och kakor kommer fram när det kommer fram. Casper leker och när det är dags så kommer han. Han vill ha kaka, han vill ha tårta och sedan bulle. Känslan att bara säga ja varsågod, det känns helt fel. Att inte behöva räkna, planera och göra det rättvist mellan barnen. Casper blir ju nekad en hel del för att vi skall ge barnen en rättvisa. En rättvisa Maximilian inte böhövde bry sig om i den åldern, som nu Casper får med sig automatiskt? Men han lider inte, han får ju lika mycket eller samma som sin idol, Storebror.
Efter kalaset, klockan rinner iväg. Jag känner mig lite slö, vi svänger förbi Burger King. Vad e klockan? hur har han legat? Spelar ingen roll. Denna frihet, eller rättare sagt denna oplanerade ta det som det kommer tillvaron är väldigt svår att hantera när man är så klock styrd som man är..

En reaktion på ”Man glömmer lätt

  1. Förstår precis vad du menar. Vi skulle ha åkt hela familjen på barnens julfesten med jobbet. Tilde var dock sjuk och fick stanna hemma med pappa. Jag och lillebror fick åka själva. Mycket konstigt kändes det att säga att det var ok att skippa korven (inte så länge sedan frukost) och gå direkt på kakorna. Och när den stora godispåsen kom på slutet, slippa att påminna att bara ta nån godis och spara resten till efter maten. På ett sätt bra att ha småsyskon som inte känner till något annat än allt detta planerande som vi annars har hela tiden. God natt, Linda

Kommentarer inaktiverade.