Borta och inga sockervärden att ta hänsyn till…

Jag är bortrest hela veckan och har inga blodsockervärden att ta hänsyn till, skönt? Nja borde kanske vara men jag längtar bara hem och på något sätt så är min vardag att ta hand om mina barn där det ena har diabetes. Jag inser att det är min vardag, det är naturligt hur dumt det än låter, så saknar jag det där pipandet och kontrollen som man hela tiden strävar efter men kanske aldrig får.
Inte heller har jag varit frånvarande en hel vecka från min familj och jag saknar dem alla tre något vansinnigt.

Det lustiga är att innan jag skulle åka i söndags så stannade en fågel till i luften och bajsade på mig, sedan när jag går på flyget så låter det som att någon liten stackare sitter i planet bredvid vingen och vinschar den där delen som har hand om luftmotståndet. Detta låter från och till hela flygresan. Inte nog med det när vi går på nästa plan så blir det oväder och det tar ungefär 1h innan de släcker säkerhetsbältes skylten. Vid detta laget är jag nog grön i ansiktet och bara väntar på att jag skall kräkas på min chef, vilket hade varit otroligt pinsamt.
Nu är jag dö nervös för hemflygningen och inser att det blir svårt att få iväg mig någon längre tid ifrån min familj igen.

Casper hade sagt till Fredrik igår när han slog sig på knät att han skulle inte bli glad förrän mamma var hemma, (vilket är på lördag). Lille skrutten… mitt hjärta höll på att brista när jag hörde det. JAG VILL HEM!!
Inser att vissa klarar av att vara från sin familj och jag hör inte till dem!