Läger

Jag och Maximilian var på läger i helgen. Det var för barn mellan 4-10år och alla hade diabetes. Det var en ganska annorlunda känsla vid måltiderna och det började pipa över allt från blodsockermätare. Maximilian hade otroligt roligt och blev kompis med vår rumskamrat som var ett år yngre, de stojjade och busade, hade så roligt. Han ville inte åka hem så det var ett gott tecken. För oss föräldrar var det mycket informationsutbyte alla har ju olika sätt att ta sig an sjukdomen och vissa av föräldrarna hade själva diabetes. Jag tyckte det var så otroligt intressant att få prata om bara diabetes en hel helg. Låter säkert ganska knäppt, men här var massor av fina människor med så mycket erfarenhet och tips.

Mitt enda dilemma var att jag var så trött, och första kvällen slocknade jag när Maximilian gick och la sig. Det var en ganska hektisk vecka innan med nattvärden som inte låg bra och jag inte är van att behöva ta varje natt.
Fredrik har opererats och är fortfarande inte riktigt pigg men hoppas att hans ork och energi skal komma tillbaka snart. Sedan tror jag att det här med skolstarten och oro över att Maximilian och fröknarna skall få det så bra som möjligt stressar mig. Det som hände i fredags gjorde mig lite orolig, fröken hävdar att hon skulle ta sig tid för honom om inte jag vore där, men hur skall hon lära sig om hon inte passar på att vara med vid konstiga värden när jag var med och kunde förklara?
Fredrik hade en liknande incident i tisdags och då var det inte heller ordinarie fröken som var med utan en annan… Jag har en bra känsla av alla hans pedagoger och är övertygad om att det kommer går bra, men visst lite oro kan jag inte trolla bort.