Nytt År…

I början av veckan var det tid för återbesök hos diabetesmottagningen. För första gången kunde inte jag vara med utan Fredrik och Maximilian gick själva. Det kändes ovant och tråkigt att inte kunna vara med.
Tyvärr har inte HbA1c gått ner, men nu testar vi att höja basaldoserna över hela dygnet så ser vi om det blir lite stabilare. Vi fick även det glada beskedet att vi skall få starta med cgm om en månad. Vi hoppas att det skall hjälpa oss att finna en väg ifrån dessa hoppiga blodsockervärden.

Igår var jag på vårdcentralen med Casper för att undersöka han hörsel. Han har en förmåga att säga ”vad sa du” mest hela tiden. :) Nu visade det sig att han har vätska i båda öronen så det är ju inte så lätt att höra bra då. Det är bara att åka hem och avvakta i ett par månader och sedan boka återbesök.
Jag insåg när jag och Casper satt och väntade på vårdcentralen att det inte är ofta som han får vara i centrum och få egen fokus. Han åker mest med på ett bananskal, dels för att han är barn nummer två men också för att storebror har diabetes. Hans egen fotbollsträning som pappa håller i älskar han, och tyckte det var mycket frusterande över julen när det var uppehåll, så denna lördagen kommer det vara en glad kille. :)
Det är lätt att få dåligt samvete över just detta med att ge lika mycket uppmärksamhet eller när tålamodet tryter och man mest låter arg hemma. Tålamodet som är så viktigt för att barnen skall få vara just det som de är, barn. Ny års löften är trams tycker jag, men jag önskar mig en massa tålamod, mer sömn och en jämnare vardag med sockervärdena. Kanske lite mer energi att verkligen njuta och hitta på roliga saker med familjen. :D

Själv har jag börjat rida igen och inser att det är något jag saknat. Jag tycker att det är en skön ventil för mig där jag kan slappna av och fokusera på en sak.

Gott Nytt År allihopa!!