När det blir fel är det jobbigt

Det var en lång dag idag, tidig morgon med utsläpp av hästar för att sedan åka till Ica kl 07:30 med samling inför innebandyturnering. Jag var så imponerad av grabbarna som kämpade så bra, de var riktigt duktiga! Casper var rätt uttråkad för ingen av hans kompisar (småsyskonen) var med idag. Mest arg var han för att vi inte gick in och badade i badhuset som fanns i samma byggnad. :-)
Efteråt åkte jag till stallet och Fredrik hade fullt hus hemma med kaffedrickande vänner så dagen har gått rätt fort.
Vid kvällsmaten var det dax att sätta om hans cgmsensor. Han tycker det är så jobbigt numera att sätta alla nålar, vilket får mig att dra mig för att sätta dem. Jag mår så dåligt av att se honom lida och kan Fredrik ta det känns det skönt, samtidigt som jag får ett dåligt samvete av att jag tvingar honom att vara den starka i detta.
När de satte sensorn skriker Maximilian förtvivlat, ta bort den, ta bort den. Vi ringer animas och rådgör med dem som håller med att den sitter fel. Vi hade lånat två och som tur är fungerar nummer två utan problem. Det som är dumt är att varje sensor kostar sjukhuset ca 500kr och slösas det kommer vi inte få möjlighet att fortsätta med detta fantastiska hjälpmedel.

Jag känner mig så otroligt dränerad känslomässigt och la barnen ganska direkt när Fredrik gick till sin innebandyträning, för jag behövde några minuter för mig själv. Jag finner mig så liten och är ledsen för att vi måste tvinga vår son att vara med om massa smärtsamma nålstick. Jag känner mig svag för att min man måste vara stark för oss båda, men mest känner jag sorg över denna sjukdom. Ibland vill jag bara ha en dag för Maximilian att slippa allt som kommer med diabetesen, en enda dag… ;-(
Min stora dröm är att en dag och förhoppningsvis snart skall man skall hitta lösningen till gåtan med diabetes.